Lite morgonbitter

En liten reflektion så här på morgonkvisten mellan dammsugning och jobb. Om jag inte hade så stora skulder via mitt tidigare företag skulle inte fogden mäta ut över 300 € per månad av min lön. Om jag inte hade haft mitt förra hus intecknat på företaget skulle pengarna från försäljningen ha gått till att betala bort hela bostadslånet istället för att betala en liten droppe av företagets skulder. Nu betalar jag nästan 300 € / månad i bostadslån på en bostad jag inte längre äger eller ens bor i. Om inte företaget hade haft så jäkligt stora skulder skulle jag fått behålla min skatteåterbäring på över 300 € i år (i går) Nu råkar det sig så att jag har frimånad från utmätningen så jag får behålla de tre hundralapparna, men jag saknar resterande sex hundralappar såå mycket. Att unna sig något (annat än tandläkarbesök) skulle vara guld värt för mig. Att ha helst en hundralapp som inte skulle vara uppbokad på annat, utan bara för mig. Jag drömmer vidare.

Det lackar

December månads första dag. Lika grått som vanligt, men tempen håller sig runt nollan så marken börjar stelna ihop lite. Lite snöblandat har kommit ner idag, men syns bara fläckvis. Folk börjar handla sina julklappar och vi får mer att göra med paketinslagning. Samtidigt finns mycket kontorsjobb så det är inte en lugn stund på jobbet just nu. Hemma är det också lugnt just nu. Jag känner mig lite som i limbo. Orkar inte ta diskussionen nu då den inte är akut. Har givit mig själv den här månaden för att klura ut ett beslut. Myskväll med bok alltså. Verklighetsflykt.

Det skakar

Hela min tillvaro skakar just nu. Mannen jag trodde jag skulle dela resten av mitt liv med har sagt upp kontraktet. Att det skulle vara helt överraskande kan jag inte säga. Jag har själv tänkt tanken många gånger under de senaste månaderna. Vi möttes i en tid då båda var finansiellt på botten och vi själva var väl i samma skick. Efter en euforisk flygande start och tusen bedrövelser landade vi här på Åland. Jag hade aldrig tagit mig hit utan hans pushande även om jag tidvis tyckte att det var väldigt tough love han praktiserade och då menar jag inte fysiskt. Han ryckte upp mig och mina barn med rötterna och planterade om oss här. Nu har vi rotat oss ganska bra, medan han själv inte riktigt funnit sin plats och det har tyvärr vi här hemma fått ta stötarna för. Min äldsta dotter och mannen har ett slags hatkärlek som i nuläget befinner sig närmare hatet på skalan. Det här och några ingredienser har gjort att dottern började vägra skolan och det har gått så långt att vi nu med hjälp utifrån håller oss lite åtskilda. Det har också fört upp en hel del till ytan gällande förhållandet dem emellan och mannen valde att fly fältet istället för att arbeta sig genom problemen. Egentligen känner jag att vi är på rätt väg. För mycket energi går åt till ett förhållande som inte fungerar. När barnen fått sin del av kakan så lämnar det inte kvar något åt mig själv och går jag ner mig så har ingen annan glädje av mig heller. Det är nu den praktiska djävulen på min vänstra axel börjar sitta häva ur sig allt jag måste fixa och ordna för att jag och flickorna ska klara oss. Och det är inte så enkelt då det mesta står i mannens namn och det faktum att jag inte är kreditvärdig betyder att jag kanske inte får telefonanslutningar och sådant vardagligt lika enkelt som en vanlig fattig stackare utan anmärkningar. Det är sådant som mina inlägg kommer att handla om i början antar jag. I morgon ska jag börja lista vad jag behöver göra och klura ut var jag ska hitta pengar åt det. Om en halvtimme börjar filmen "Love Actually" i tv och det är en måste-se-film jag sett x antal gånger och som jag kommer att fortsätta se om och om igen. :)